mer tankar kring lbr-företagande

söndag 5 februari 2012 kl. 10:55 i Dagbok, Djur, Lantbruk av Malin

 om man inte har råd att köpa en ”färdig” gård utan bara en gammal eller halvfärdig hur gör man då? För den gamle lr halvfärdiga gården måste ju ändå utvecklas och läggas ner en himla massa pengar på oavsett om det blir ombyggnad, renovering eller nybygge. För det kan väl ändå inte vara meningen att utvecklingen ska stå still? Pga kapitalbrist i hela branchen förstås då, men ändå! :-/

ligger en ”färdig” gård ute till försäljning nu. 20mille, minst. Vem ska ha råd att köpa den? antar den hamnar i holländska händer men det behöver ju inte vara en nackdel försås. Men finns nog en hel del svenska familjer som velat köpa den gården och driva den vidare. men hur få lån till det…? När granngården här såldes var det ingen dalmas som fick lån. bankerna häruppe tyckte det var för dyrt. inte ens fem mille…! Det är småpotatis i andra läns ögon! Så men det på näthinnan så kanske de inte är så konstigt att mitt snack om femton mille får dem att sätta i halsen.. hihi.

Tänk vad underbart våra kor, grisar, bäään osv skulle få det om LÖNSAMHETEN går upp!! Då skulle fler få födas in i nybyggen och fina moderna stallar. Just nu känns det som om alla med stallar jämngamla med mitt planerar avveckling, stallar som är lite nyare lägger ner pga dålig lönsamhet (om de har råd att avveckla då förstås) och så finns det dem som mot alla odds byggt helt nytt och får ekonomin att gå runt. och så finns de dem som sitter i gamla avbetalda stall där ingen hänt på många många år. De har råd att både sluta och fortsätta men är den en sådan utveckling vi vill ha?

Var ska vi (unga) nystartare få plats? Var ska de som VILL bli bönder få plats!? För HUR ska det kunna komma in nya krafter i branchen när allt är uppbyggt på att man har en släktgård som man kan ta över ”lite billigare”. Söderut går väl de flesta gårdar/arrenden som kommer lös in i storgodsens välfyllda kassa. För hur ska någon annan än dem kunna konkurrera? Här uppe har vi inga storgods på gått och ont ;-) Vissa verkar dock tro det och menar att hundra hektar ju är hur mycket som helst… nja… knappast! (inte kollegor då förstås!) Sedan är det STOR skillnad på att ÄGA mark och att BRUKA mark! jag brukar mycket men äger intet. :-D Klart banken undrar hur det ska fungera och det är också därför jag blir sur när det föreslås en fyrdubbling av besättningen istället för en dubbling, ”för att få in mer pengar” (enligt den gamla devisen mer kor, mer mjölk) Men är inte det en tankevurpa!!!? Banken kan ju inte först ifrågasätta att jag inte äger mark för att sedan föreslå att jag ska ännu mera kor för att få det att gå runt. För vari ligger säkerheten med ett sådant resonemang? Ju fler kor, desto mer (säkra) hektar behövs ju! För att räkna en budget på att vissa år få lov att köpa foder kan väl inte var okej?? Sedan tillkommer ju den svenska djurskyddslagen som vi lär tvingas leva med… Beteskravet alltså. Egentligen så borde nybyggen handla om hur många kor klarar betet -max. Mina beten är stora och kan bli större men närmast gården så klarar inte marken mera tramp. Så +100kor går bara inte på Mjälajord! det går ju knappt med 40dygnetrunt betare…

mitt mål är att ha så få kor som möjligt… ;-) och så mycket i tanken som möjligt… :-D Hellre mindre och välskött än stort och sårbart. Just nu har jag ju mitt max och blir det en dubbling av besättningen så lär det anställas för nybygget ger ju inte en arbetstidsförkortning alls egentligen. Bara själva mjölkningsmomentet som försvinner ut ”timlistan”. Men det ska vägas mot fler kor, mer ungdjur och mera foder som ska tas in. Sedan tillkommer det ju en förskräckligt massa arbetstimmar för mig eftersom jag efter nybygget kommer vara helt själv här på gården. Det lär jag kalkylera med iaf. Ser inte förfäderna så ofta (de jobbar utanför gården numer) och efter bygget så har de aviserat att det inte blir mera gratishjälp, vilket jag egentligen inte har haft så mycket av i år ändå. Men oj vad bra det är med hjälp… framförallt när man har tornsilo!! och framförallt när det är kallt… Igår tog det fyra timmar att göra kvällsstöket. mer än hälften bara till tornsilon som ju är full med fruset  gräs och inte alls kan riva ut så mkt gräs som jag hade önskat :(

Jag gillar inte ordet ”gå runt” egentligen, för är det där vi sätter nivån? Är det det? och varför? Är det fult att tjäna pengar eller ska vi bara fortsätta i gamla självhushållstankar att har man bara så att man klarar dagen är det bra…? Eller? Ska vi tillåtas bli företagare och vara stolta över våra företag och såklart få möjligheten att TJÄNA pengar!!! Okej då, jag har valt fel yrke för att kunna tjäna pengar kanske…? ;-) men det är ändå mitt mål. Jag är tävlingsmänniska, det är jag :) Om jag sätter upp ett mål då ska jag ta det också. Helst så snart som möjligt…

LRF vill ju gärna att vi ska tjäna pengar på sidonäringarna hellre än huvudnäringen. Det ÄR ett stort problem när bisysslorna får subventionera livsmedelsproduktionen. Målet måste vara att varje produktionsgren ska bära sig själv, inklusive livsmedelsproduktionen då alltså!! Jag vill att det ska gå att tjäna pengar på Bulk, jag vill inte tvingas nischa in mig eller stå och ta emot turister för att få lite småpengar att handla mat för. (dubbelmoral, jag vet! för det är ju det jag jobbar med hela vintern!!.. haha)

Egentligen är det ju förmodligen osmart att vilja satsa och låna en himla massa pengar och bygga nytt. När det går att fortsätta i samma gamla fotspår, låg belåning, låg investeringstakt, samma gamla stall med få förändringar. Korna uppbundna i många år till, ungdjuren på spalt. trångt och slitsamt. Inget utrymme till någon anställd, gå här själv och ”tjäna pengar”. för får jag korna att mjölka så här mycket som de gör nu och fortsatt inte har några större lån, ja då borde jag ju kunna ”tjäna pengar”. ev lämna bort en del av kvigorna då bara så att alla får plats. I år lånar jag ut mjölkande kor istället! har lite för många i förhållande till antalet platser… ;-)

Klart man tjänar pengar på att ha låga kostnader, men är det verkligen ”rätt” i längden? Ska det inte strävas efter att få det bättre och utveckla sig och företaget..

VILL jag gå i det här stallet i trettio år till…? Vill jag inte utvecklas och få ett kostall som är anpassat till mjölkkor? Om jag kan få ut så här mycket mjölk i detta stall, hur mycket kan de då inte mjölka i ett optimalt stall. Det är sådant jag funderar på… samtidigt som jag funderar på om jag verkligen vill vara i skuld för resten av mitt liv :-D

kommentera gärna eller PMa mig om ni har bra svar på mina funderingar ;-)

Dela