Bondeliv

“Alla tänkbara sorters relationer tycks kräva en ovanligt stor insats från dig den här veckan. Om ändå någon arbetsgrupp kunde komma till din räddning, göra upp planer och vägleda dig! Men du kommer att kunna vägleda dig själv bättre än du någonsin hade kunnat ana, när du väl inser hur viktigt det är Och det är verkligen viktigt!”

Det första jag läser i Land är horoskopet. Jag bläddrar upp de rosa sidorna redan innan tidningen ligger på bordet. Alltid står det något kul faktiskt är att det är få sidor i Land jag läser. Jag har bara inte tid att läsa alla tidningar som kommer. Känns för övrigt som om det inte finns mycket tid kvar av dagarna nuförtiden. Jag kan bara inte förstå hur det redan kan vara februari! Nästa vecka börjar sportloven. Vi bör då få mer gäster med hundspannen, det har varit ett ganska dåligt år faktiskt! Förra året var extremt bra så egentligen är det ju inte så illa..

Har varit en omtumlande vecka. Horoskopet för kommande vecka är synnerligen välpassande. Nu ska förstås inte horoskop tas på allvar, men ändå -det är kul att läsa! Förr läste jag alltid kontaktannonserna, funderade på vad det är för sorts personer som skriver och funderade på vad jag själv skulle skrivit om jag skulle ha skrivit en… Jag har ju redan skrivit en blogg om världens sämsta raggningsreplik. “jag är mjölkbonde”. Jag älskar filmen grabben i graven bredvid. Det finns hopp för mig med… Jag känner igen mig så mycket i Benny. Vem ska skriva i min dödsannons? 30 hundar och 40kor… Nädå, så illa är det inte!! Jag har min familj, kusiner och såklart alla mina vänner därute runt om i landet. Min nya mobiltelefon laddar ur sig på mindre än ett dygn!

Mjölkföretagardagarna var intressanta och mycket ny kunskap att omsätta i praktik hemma. Men jag minns faktiskt väldigt lite, allt är lite som i en dimma… har som alltid antecknat mycket och bara jag hinner ska jag gå igenom dem och se vad jag egentligen lärde mig. Har hänt mycket den här veckan, på gott och ont. Kort sagt, jag är mer van vid att bli dumpad än att en karl har rätt :-D (fast karln som fick “rätt” ska banne mig inte få rätt. Han ska inte få trycka ner mig mer! Jag träffade på honom nyligen och min enda tanke var “vad f-n såg jag i honom“?) Det finns kärlek därute för mig också, kanske att jag nu är mer självsäker och jag har de senaste tolv månaderna verkligen utvecklats och jag är inte alls samma tjej som för ett år sedan. Faktiskt. Tack SSB, Jacob, Oscar och några till för det! Ni är verkligen bra vänner. Det värmde verkligen när Jacob ringde mig sent på kvällen bara för att fråga hur jag mådde, han visste ju att jag var nere. Tänk att man i vuxen ålder kan träffa nya vänner! Jag vet också att min bästa tjejkompis Fia finns därute, även om jag i vinter varit urkass på att höra av mig. Fia är så klarsynt att hon redan ett par månader innan det skiter sig ser att det kommer att göra det och helt enkelt berättar för mig att jag måste vara rädd om mig.. Det är bra med klarsynta vänner som vill en väl! Jag försöker vara en sådan vän även om jag långa perioder är ganska usel på det här med relationer. Det blir för mycket helt enkelt.

Jag har många järn i elden eller var det nu kallas. Så ensam ska man väl inte kalla mig. Jag har det egentligen ganska bra även om det drar på sig en hel del stressenergi när allt vill jävlas. Läste ut Natacha Kampusch självbiografiska bok häromnatten. Sträckläste. Vilken oerhört stark tjej!! En inspiration. Hon lät aldrig hennes kidnappare ta ifrån henne hennes personlighet. Trots all terror hon utsattes för. Hon förseddes med ett annat namn men lovade sig själv att “Natacha” skulle komma tillbaka och hjälpa henne när hon fyllt 18. Så blev det. Vilken oerhörd styrka! Att efter åtta år instängd i en 5kvm stor källarhåla, svårt misshandlad och svältfödd ändå ha styrkan kvar att ta sig fri. Rådgivare sa åt henne att byta namn för hon skulle aldrig få vara i fred från media osv, för resten av livet eftersom hennes namn är så stigmatiserat. Hennes svar var kort och helt enkelt otroligt starkt. “Om min kidnappare på åtta år inte lyckades ta ifrån mig min personlighet och namn, så ska heller inte media göra det. Jag är Natacha.”

Jag läser mycket böcker. Det har jag alltid gjort. Det är inte alla som fastnar och som man går tillbaka i minnet, men denna kommer nog vara en av dem. Jag har även läst ut Korparna av T Bannerhed, men har inte bestämt mig för om jag tyckte den var urkass, bra, läsvärd eller vad jag nu ska kalla den för. Jag är fullständigt övertygad om att vi som vuxit upp på gård läser den på ett helt annat sätt än en “Svenson”. Det skiljer nog sitt ytterst olika mellan oss bondungar hur vi tolkar det som beskrivs. Beroende på hur vår uppväxt varit och mycket beroende på om vi själva känt “oket” att ta över familjegården. Jag har inte känt det oket. Därför har jag inte bestämt mig för om jag ska tycka att bokens huvudperson är en svag snorunge som bara flyr undan precis allt och lever i sin egen lilla drömvärld. Som inte ens förstår att är det höväder så ÄR det höväder… hehe.

Men boken är iaf läsvärd. Ska nog läsa den en gång till för att få mer sammanhang. Om inte annat så kan den ju sätta igång vissa tankar så att man stoppar sig i tid innan man stressar upp sig över vädret. Eller vad det nu må vara, ni som läst boken vet vad jag menar.

Den här veckan har jag verkligen haft det krångligt i lagårn! Men ändå inte. Det har ju gått bra… (har haft massor med bloggidéer men har ju somnat så fort jag kommit in i huset och inte ens öppnat datorn…!)

Trots att en hel del saker bestämde sig för att inte fungera. Silon har tokkrånglat!! Fruset, fastnat gräs i rören, kuggar gått av, kedja gått av (reservdelar tog flera dgr att leta rätt på. 10 mil bort!) bytt kolswalänkar men misslyckade lite med det… hmm hmm… Hackat fruset ensilage från väggarna, fick in för mycket gräs vilket såklart ger en avhoppad länk. =fick byta hela fanskapet men tror ni att telfern fungerar…. Suck. Jaja, det gick till sist men jag är iof väldigt stark men det är fan inte lätt att dra tillbaka skiten igen när det ska spännas! Så gav upp pga hunger och bristande motivation i mörkret.. Pappa kom hem på snabbvisit dagen efter och fick dit den ordentligt och satte i ett gäng nya knivar. Så nu kommer fodret extremt fort istället!!! (jag ska inte klaga) Päronen är ju på “semester” i tre veckor nu. De ska resa med ett gäng andra forbönder med häst & släde från Leksand till Röros.

Så korna har fått hö nästan hela veckan eftersom det var det enda som fungerade! Ensilageupprullaren tyckte nämligen att det var oerhört lämplig att få ett elfel och dessutom är rundbalarna så djupfrysta att det ändå inte går att få ut dem med mindre än timvis av hackande med yxa I vagnen. Då kan jag lika gärna hacka det för hand i ladan direkt på golvet!! Så jag får väl inse att det inte är så dumt med det där “förbannade höet…” Börjat sina av tre kor också för det känns ju lite meningslöst mjölka kor som tappat mkt i mjölk pga foderkrånglet. Lite tidig avsining men bra kunda binda upp feb/marskalvade kvigor.

Idag så kom det så extremt mkt ensilage att jag inte ens hann sätta på två mjölkmaskiner innan kärran var full!! Sprungit som en vettvilling med maskiner, kärror och strö. Dessutom så ser “halva lagårn” ut som ett slakteri. Rena blodbadet har det varit idag! Tog en del bilder men får se om jag vågar publicera… ser 1000ggr värre ut än vad det var/är. En kviga blivit trampad på svansen och det blöder rätt bra kan jag lova! Framförallt när hon inte kan låta bli att vifta allt hon kan med svansen och blodet verkligen sprutar!!! Jag blev alltså genomblodig på kläderna, ansiktet och skorna, helt enkelt blod överallt för det tog ju sin lilla tid att bandagera en ovillig kviga… Nu ikväll fick hon hundbandage -det bör sitta kvar bättre!! Men hela boxen var nerblodad, alla kompisarna, vattnet, väggen -ja allt! Jag kan inte påstå att djur är rädda för blod…

När jag hade två kärror kvar ikväll att utfodra så slutade det komma ensilage…!! SUCK!! Vad fan är det nu då????? Jo självklart så hade uttagaren sjunkit så mkt att det var dags att förlänga röret. Jag är 175cm lång. Jag hade inte kunnat vara ens en cm kortare för att få dit rörhelvetet! Fick använda en hel del fingerstyrka och teknik för att lyfta upp röret och få dit klämman. Det var rätt tungt. Men jag klarade det också. Börjar känna silon nu… Men det är klart att man undrar vad som händer OM jag skulle råka ut för en olycka i silon. (lr för den delen någon annanstans!) För ju mer det krånglar, desto mer släpper man ju på “säkerhetstänket” antar jag. Jag har ju faktiskt stått och hoppat på uttagaren för att få den att ta mer ensilage.. “jag skulle bara” heter väl någon kampanj som LRF kört med. Om LRF lobbar mer för ökad lönsamhet så tror jag att olyckorna minskar. För det är när man är stressad och utarbetad som det skiter sig…

Glömde skiva att jag haft säck-kraftfoder också! Korna mjölkar ju mer och äter således mera så jag hade bommat att det nu är 14 & inte 18dgr mellan nödvändiga påfyllningar!! Snabbeställde foder och det skulle komma på onsdagen, sköts upp till torsdag. Vad händer? Jo, foderbilen krockar… en mkt otäck olycka där personbilen verkligen hade änglavakt! Men mitt foder kom tillsist. Men det kändes lite som “men vad faaaaen”…

Så lär det väl vända, eller?

Vad kan morgondagen bjuda på…? (skrivet igår kväll… kommer en blogg till om en del av dagens siloäventyr……)