Bondeliv

Nu har jag lovat en god vän ett bittert inlägg om fylla och tragiska människor i flock som är ute på köttjakt. På det hela taget är det faktiskt inte svårt alla att skriva det. Förutom risken att bli riktigt bitter själv på livet.

Jag var ute igår, på countryfestival och egentligen – do I need to say more? Jag finner det i och för sig fascinerande att det finns människor som tycker att femtiotalet är så mycket bättre än nutiden. Speciellt när de själva aldrig har upplevt det. Jag menar, vem vill inte tillbaka till en tid då kvinnornas plats här i världen var i hemmet och då varken tv, transplantationer eller internet existerade . Vilket två av dem vet jag i alla fall att de använder dagligen. Det är en sak att tycka om stilen, kanske att till och med leva efter den. Men att förakta andra för att de lever i sin tid, det gör mig bara förbannad.

Sen det där med alkoholen, att så många bara måste dricka för att vara sociala. Som om en sluddrande och vinglande människa som återupprepar sig ett x- antal gånger skulle vara mer charmig än någon som i alla fall kan presentera sitt riktiga namn utan att först behöva tänka efter. Denna ljuvliga alkohol, den frigör alla spänningar och ser till att vi alla, som inte redan har en arm omkring oss eller en ring på fingret, är lovliga byten. Här är det helt okej att både klämma och känna och komma med förslag som skall anses oemotståndliga men som i verkligheten bara känns tagiska och om man ska hårddra det, kränkande. Dessutom finner jag mig lite idiotförklarad när en karl som flåsar mig i örat och talar om för mig hur vacker jag är, har gjort samma procedur med fyra kvinnor innan mig där han alla har fått nobben från. Tror han verkligen, att jag ska falla för hans raggande när jag är nr 4 på kön? Vill inte alla känna sig speciella?

Men det är knappast bara karlarna jag känner ett starkt tvivel inför dess intelligens. Jag blir mer än lovligt trött på dessa brudar som av någon outgrundlig anledning ser alla andra tjejer som fienden. Om vi bara kunde samarbeta istället för att för att motarbeta varandra så skulle vi kunna ta över världen, männen skulle inte ha en suck att säga till om. Men neeej…. Det är ju så vettigare att vakta någon medelnolla till karl som har druckit för mycket, så att ingen annan kvinna ska få detta kap! Uppenbarligen är det mindre förnedrande att stå och glo ilsket på alla som har bröst samt clama honom genom att hångla upp honom framför ögonen på potentiella hot, än att ha lite självrespekt och gå därifrån när man inser att man faktiskt inte är hans förstahandsval. Men om man är billig och lätt så är det klart att han väljer henne istället för den man måste jobba lite för. Låter jag bitter? Jag ÄR bitter idag. Förbaskade människor.

Jag förstår inte varför jag utsätter mig för detta, om och om igen. Någonstans driver nog kraften mig att jag så gärna hade velat hitta någon att vakna upp med och äta en leverpastejsmörgås med utan att det ska kännas konstigt. Men cynisk som jag är kan jag glatt konstatera att jag inte kommer hitta honom där. Vill jag ha någon, vill jag ha någon som väljer mig som förstahandsval i nyktert tillstånd. Och som kan skratta med mig när jag glatt ryker av mig t-shirten och sjunger att ”allt syns när man är naken”, någon som faktiskt är lika stark som mig och som jag kan diskutera olika saker med utan att han skräms av min intelligens. Och någon som håller mig i handen bland folk.