Bondeliv

Människan har i alla tider varit i behov av ett ”vi och dom”- perspektiv. Tro mig, det finns INGENTING som stärker en grupp mer än att ha en fiende. Förr krigade man mot andra länder och när det varit fred för länge kunde man alltid hitta offer i samhället. Låt oss ta ett exempel som vi alla har läst om i skolan: Häxorna. Oftast duktiga starka kvinnor som klarade sig själva och som kunde bota sjukdomar- de hjälpte. Sen kom judarna under andra världskriget och i nutid har invandrare länge varit en grupp som har hamnat utanför samhället.

Idag verkar vindarna vända mot bönderna, som likt de kloka kvinnorna under häxprocessen hjälper samhället. Bönderna idag är starka individer som ser till att vi har mat på borden och som håller våra marker öppna. Men.. och detta viktiga Men… de är ju inte som alla andra som vill bo i stan och ha nyaste mobilen eller hänga på krogen. De är Annorlunda och då också lite skrämmande. Och likt häxjägarna, som skulle skydda de värnlösa, finns idag en light-variant som kallas djurinspektörer.

Nej. Jag säger inte att alla djurinspektörer är ute efter att döma djurägarna. Men jag säger att jag tror, att det absolut finns de som är ute efter att spela en större roll än de egentligen har. Om man googlar (vilket ändå måste anses som det allmänna informationskanalen) på exempelvis ”djurinspektör dömd” eller ens ”djurinspektör åtalad” kommer det inte upp en endaste sida där man kan läsa om en djurinspektör som har blivit åtalad än mindre dömd – För nått! Om man nöjer sig med att söka på ”djurinspektör anmäld” så kommer det upp fyra sidor som alla handlar om den process där ”Hästmannen” blev åtalad för djurplågeri. Just i det fallet har jag ingen åsikt, jag har inte sett djuren och jag har ingen aning om tillståndet. Men bloggen tycker jag ändå påminner om den situation som har uppstått i nuläget. För den som vill läsa finns bloggen här: http://blogg.aftonbladet.se/spotpix/2011/01/hastmannen-en-haxprocess

I grund och botten vill jag så gärna tro att de allra flesta djurinspektörer är intelligenta varelser som har förmågan att avgöra om ett djur mår bra eller dåligt. Men samtidigt finner jag det skrämmande och fascinerande att en yrkesgrupp som har så stor makt, inte själva blir granskade eller ses med ett kritiskt tänk. Det är som att de står utanför alla andra, att de aldrig har fel och att de likt en tyrann inte kan motsägas. Men ibland har man fel, ibland får även de sundaste människorna knäpp då känslor blandas in och ett uppdrag blir personligt istället för professionellt.

Jag kan aldrig tänka mig att SSb:s djur lider. Jag har ju sett dem själv och anklagelserna som mest var obegripliga först ter sig mer och mer löjligligväckande. Förstår inte länstyrelsen att de håller på att tappa allt förtroende? Det som förbryllar mig mest är att de vägrar byta inspektörer, om de hade gjort det hade antagligen detta problem inte eskalerat som det nu har gjort.

För att summera ett tragiskt ämne kan man inte gör annat än att bli förbannad och rädd att utvecklingen inte har gått längre fram än till hit: Släng ner häxan, flyter hon så ska hon brännas på bål och sjunker hon så var hon oskyldig.