Bondeliv

Man kunde tro att vi inte skulle behöva orda om detta igen med tanke på mitt utspel ett tag sedan (om någon vill läsa finns det här:  http://gulatrollet.blogspot.com/2010/11/otrohetsepedimin-2010.html ). Men det verkar som om det är en aldrig sinande flod av dumhet. Så jag ställer mig frågan: Är det mig det är fel på? Är jag gammalmodig, lite torr och helt enkelt bara fel?

Med tanke på de senaste månadernas dramatik i min omgivning måste jag svara JA, på ovanstående frågor. För jag tycker det är så fult och så fel med denna lilla ”bagatell” vi kallar för otrohet. Men det verkar bara vara jag som reagerar så..

Förstå mig rätt, jag är egentligen ingen förespråkare av monogami. Rent biologiskt har vi inte ändrat oss nämnvärt från stenåldern, där det knappast var vanligt med bara en sexpartner. Dock har tusentals år av etik & moral gjort att det i vårt samhälle just är monogami som är normen. Jag är helt öppen och helt okej med par där man har så kallade ”öppet förhållande” eller till och med polygami. Bara alla parter är med på det och mår bra! Men otroheten, det är just det där fullkomliga sveket av någon annans förtroende. Det där skadandet av någon annans själ som jag är så evinnerligt trött och förbannad på. Dessutom verkar det vara en snevriden tanke på att det inte skadar någon annan än sig själv och kanske sin partner. Newsflash! Det stannar inte där, ditt mongo! Det den otrogne gör, påverkar alla i dess omgivning oavsett om den tror/ vill det.

Jag har en bekant, hennes man är otrogen mot henne och hon vet nu om det (alla vet om det för den delen men ingen säger det högt). Och låt mig tala om något för Er, det drabbar inte bara henne, inte bara hennes karlusling, inte bara deras tonårsbarn utan det drabbar ALLA som finns omkring dem. Hans mamma och syskon, som står denna kvinna så nära och älskar henne – Hon är ju numer en del av familjen lider! Han har skött det så fult och det gör detta till en helt sjukt svår situation fylld av ångest och lidande. Det drabbar också bekantskapskretsen och till och med samhället då rykten går.

Dessutom hatar jag det faktumet att det verkar vara okej att vara otrogen. Som Mia Skäringe säger i sin ”Dyngkåt & hur helig som helst  Man kanske inte ska kalla det otrohet, det blir så allvarligt. Man kanske skulle kalla det…. Bortmatch. Det blir lite mer hemmatrevligt då.

Jaha ja. Det är alltså så det ska bli? En svenssongrej. Jomen du vet, jag har man, barn, volvo, villa, vovve och så en liten fling vid sidan av. Det gör mig ledsen och illamående. Jag vill bara… skaka om hela världen för att få dem att förstå att det inte är okej. Det är för bövelsen inte okej, glöm aldrig det.