Bondeliv

Jag testkör en blogg här, kommentera gärna och ge tips på förändringar/ förbättringar.

Tack på förhand!

Om ni trodde att det kommer stå hur du ska gå ner ett skrämmande stort antal kilo på ett skrämmande antal veckor, så kan jag redan nu göra dig besviken. Och om du söker efter några enkla svar eller lösningar så tror jag inte heller att du är mogen nog för detta. Den här bloggen kommer knappast vara lågdiet, lchf, alkohol- eller chokladfri. Den kommer inte heller innehålla ett stort antal träningstips eller coachning för ett bättre liv.

Så varför ska du läsa? Vad kan jag erbjuda dig som ingen annan kan? Antagligen ingenting mer än glada tillrop på vägen och kanske en känsla av att du inte är ensam att tycka att livet är en gnutta besvärligt ibland. Förhoppningsvis kan du lära dig något och jag hoppas att du kan lära mig något.

Början

Till Ola

En ljummen augustikväll, medeltidsveckan, satt vi bredvid varandra på en stenig strand i Visby. Solen höll på att gå ner, skratt och skrål hördes någon annanstans och själv var vi båda lite glada i skallen. Inte sådär så att vi vinglade fram men tillräckligt för att inte köra bil. För några år sedan hade den inskränkta Kristina varit smått rädd för dig, med din minst sagt unika stil. Som tur är blir man visare med åren, ibland kan jag inte förstå att jag har sån tur som har en samisk schaman i min vänskapskrets. Det är få förunnat…

Det var då, just när solen nuddade vattnet som du tittade på mig och sa: Du är så fast i din ensamhet, Kristina, att du missar hela livet. I samma stund som du sa det, gick någonting sönder inom mig. Lite som en varböld, ett infekterat sår. Så ömt och så skamfullt att man inte vill beröra det. Men likt ett fult sår, behöver det luftas för att läkas. Jag började läka där.

Det nästa du sa, som jag i alla fall kommer ihåg var Älska det du äter. Det är så simpelt, så svårt och så självklart.

Så Ola Stinnerbom, om du någonsin läser detta vill jag bara säga tack. Ibland krävs det att någon vågar säga såndant som gör ont för att det ska bli bättre.

Och det är det, som denna blogg skall handla om. Att älska det du äter och om att älska dig själv. Om hur man matar sin kropp och själ med saker som gör den glad.