Bondeliv

Jag åker åtta på morgonen. Har jag tur kommer jag hem igen innan sju på kvällen, det är sällan jag har tur.

Jag har två jobb, det är två mer än många andra har och jag är lycklig för det. Men just nu går jag på några slags sparade resurser och om jag ska vara ärlig tar energin alldeles snart slut. Inte så att jag känner att jag kommer gå i väggen, men mer ett stort behov av ledighet. Det vore en sak att jobba så mycket om det inte var så införbövelen krävande jobb. Att vara resurspedagog fullkomligt suger all energi från kroppen. Alla dessa situationer som dagligen uppstår! Dessa krisande problem som gör mig smått nervös inför det faktum att det är meningen att de skall ta hand om oss när vi blir gamla och skrôpplut. För tillfället kan jag meddela att jag inte har det minsta behov av att skaffa ungar, om jag ska vara helt ärlig tror jag mina äggstockar har skrumpnat ihop i rent självbevarelsedrift.

För övrigt har jag utvecklat en barn-allergi på senare tid. Jag skämtar inte, senast jag kom i drabbning med en av våra elever så fick jag utslag på halsen efteråt.

Det andra jobbet, det kräver inte alls lika mycket tålamod, däremot kräver det noggrannhet och nytänkande. Allt är också nytt att lära sig så det tar oändligt med tid.

Mitt… *tadaaa* tredje jobb som jag kommer börja efter jul (det kommer att ersätta resurspedagogtjänsten) är krävande redan nu på ett helt annat sätt. Jag ska ju få arbeta med det jag är utbildad till, nämligen biologilärare på gymnasiet. Jätteroligt!… och lite skrämmande. Det som skapar jobb nu är planeringen. Jag måste göra all planering nu innan, eller i alla fall så mycket som möjligt då jag inte har tid sen. Sååå. När jag kommer hem från mina två jobb, får jag sätta mig och planera inför det tredje. Hej då fritid.

Mitt uppe i allt detta hinner jag också att städa, baka pepparkakshus i allt för avancerad form, köpa julklappar, se till att vänner och familj har det bra, inhalera måltider och skölja ner pepsid duo med flera liter kaffe, träffa min älskare och skriva här.

Riktigt vart jag får tiden till allt vet jag inte. Men jag antar att det är som min käre far säger: Vill du ha något gjort och vill du ha det gjort snabbt- ge det till den som har mest att göra.