är få förunnat… Att se och känna bortom vetenskapen, att ha en ”känsla” av något. Vakna på natten och veta att det är någon som behöver en. Komma in i ett stall och bara känna att det är något som inte stämmer. Titta över raden av kor och veta vilken ko som snart ska kalva/brunsta/kasta/bli sjuk eller helt enkelt vad som helst som ”avviker”.
Kanske finns det tomtar här, vem vet?
En gång har jag inte vaknat, eller faktiskt två gånger när jag tänker efter. Båda gångerna slutade det med en simental (!) kalvs död. 1ggn en hund som kommit lös och jag var så extremt trött och lite lagom ”nere” att jag helt enkelt inte hörde någonting! Totalt oväckbar.. till mitt försvar så ska jag säga att jag var ”halvdö” på morron när jag vakna också.. Men kalven hade brutit nacken när det försökte hoppa ur boxen så det var ju en ”snabb” död. Den absolut största kalven såklart… De andra var ju slankare och kunde hoppa ut och klarade sig. Andra olyckan var ju på julafton när en kviga bröt benet och då sov jag helt enkelt bara…
Men i övrigt så har ”tomtarna” väckt mig. Har ju iof ytterst få incidenter som kräver hjälp men ändå.
Igår kväll gick jag ett extra varv i lagårn. Hade en ”vän i örat” så var inte helt koncentrerad men stannade ändå upp och tittade till en av sinkorna under extravarvet. Hon hade lite sjunkna ögon och torr i hårremmen. Mjällig. Sliten helt enkelt. Hon var inte sjunken i bäckenet ännu men en v kvar till kalvning är ju alltid en risk. Hon reste sig direkt jag gick upp till henne och kollade vattnet. Det var inget fel på vattenkoppen och hon såg okej ut i övrigt. Så lämnade henne…
Var uppe ett bra tag till och pratade i telefon… Ja, jag har dålig sömnmoral! men det blir lätt sena telefonsamtal….
Somnade till sist men vaknade på morgonkvisten, långt före alarmklockan. Klarvaken (!) drog mig en stund… vill ju inte lämna sängvärmen! Men sen kände jag, nä jag måste gå ut till korna! Vet inte vad det var… Men så fort jag kom in i mjölkrummet så tittade jag in i stallet och bort mot sinkorna. Fick bara en känsla av att ngt inte stämde. De huserar längst upp i stallet och jag gick direkt upp dit och visst, kon från igår låg och det stack ut en mkt svullen tunga och två framben. Bara att springa efter kedjorna… Drog med visst besvär ut kalven.
Hade redan när jag drog på kedjorna en tanke om att ”vattkalven” (första fosterpåsen) inte stämde… Men det är ju inget man analysera sådär vid fem på morron och man vet att det är sekunder om att få ut kalven!! Kalven är full av fostervatten i lungorna och det bara forsar ur mun på den när det kommit ut halvvägs… jag tömmer så gott det går och fortsätter dra. När jag fått ut den drar jag den ända bort till kulverten så jag kan hänga ner huvudet på den så att resten av vattnet kommer ur lungorna. Ser ju redan när jag dragit ur den att det är två klövar till på väg ut… Bakben. (lättklövarna uppåt) Pumpar igång kalv1, den var svag när den var halvägs men ser redan piggare ut. Ögonen reagerar och den rör sig. Ser inga andetag men är ögonen på G så kommer de ju inom kort och det var såpass mkt vatten som kom att det bara inte kan vara mera kvar…
Drar snabbt av kedjorna av kalv1, den är skadad i leden men tror det var redan innan. Leden är jättestor och ev sned. Men det var ngt skumt redan innan jag började dra och jag fäster alltid ovanför lättklövarna. Förutsatt att man ser så mkt av benet när man börjar förstås!!
Drar på kedjorna på tvåan och den kommer ut mkt enklare, drar hårt som fan och får ut huvudet innan första andetaget så tvåan behöver ingen vård alls! Inget slem alls i lungorna och det var bara att dra upp den till kon för att bli renslickad! Kon har nog en lätt fläkning i bagaget för hon vill inte resa sig. Vilket iof bara är bra för vill ju inte hon ska råka skada ngn av småttingarna!
Hon får båda kalvarna och slickar dem riktigt fina! Delar av efterbörden hänger ut och det är nu jag har tid att se fosterblåsorna och navelsträngarna ordentligt. Det är ENÄGGSTVILLINGAR!!
Två grabbar tyvärr… Jag som hade behövt kvigor… ffa efter en så fin ko! (Vikenembryo. tredjekalvare e Valon. ca 11000 i medel) Kalvarna är extremt lika varandra! De är helt bruna, förmodligen exakt lika stora och som sagt enäggstvillingar! Det är första gången någonsin jag är med om enäggs!!
När kon slickat av båda kalvarna och de krypit runt så är det helt omöjligt att minnas vem som är nr1 och vem som är nr2… Ser ingen svullnad på fotleden heller så förmodligen hade den legat lite klämt och blev än mer klämt av kedjan och ev blodstopp? Får se ikväll hur fossingarna ser ut! och vilken av kalvarna som kom rätt och vilken som kom baklänges…
Båda drack iaf råmjölk som de skulle!
Jag och pappa hjälptes åt med att få kon på fötter. Kraftfoder och sen ta tag i höften/ljumsken och stödja när hon gör resningsförsök så kommer man långt! Hon stod med böjda framben ett tag och åt kraftfoder… Så jag hade fullt sjå med att hålla emot bakkroppen! sparkade runt spån så att det skulle vara bra fäste för fossingarna. Pappa fäster fläkbandet i vänsterbenet också och då reser sig kossan ordenligt! Hon står fint hela mjölkningen så det är ingen fläkning iaf!! Ger henne kalkpasta bara hon stått stadigt en stund. Hon har normaltemp men är lite kall.
Så besättningen utökades med två små tjurar istället för -två kalvar… 
Så det är ju tur att jag är född med ett djuröga utöver det vanliga, eller så har jag tomtar på loftet…
Dela
Rätt nya kommentarer