Visa hela sanningen om bondelivet

onsdag 28 september 2011 kl. 21:48 i Annat av Susanne

 

Med jämna mellanrum ser man dem, reportagen i tidningar och på tv, om familjer som lever enkelt och i samklang med naturen. De odlar all sin mat, mjölkar sin ko, matar sin gris och sköter jorden med hästens hjälp. De bor i sitt egenhändigt timrade hus, som de målat med hemkokt färg och någon plåtkonserv har aldrig kommit över tröskeln. På de handvävda mattorna kryper små svanenmärkta barn med rosiga kinder i randiga ulltröjor. TV behövs inte för på kvällarna sitter de i brasans sken, berättar historier och täljer räfspinnar.

Jag gillar inte den gullifierade bilden av jordbruk som de vill förmedla, och jag blir alltid så skeptisk, fungerar det i längden, går det att leva så ? Det är en ögonblicksbild fylld av harmoni, sprättägg och lycka som visas. Skulle det vara lika harmoniskt att leva så för alltid? Nej tack till bananer och apelsiner, men grönkål och morötter i överflöd. Att det fungerar ett tag tvivlar jag inte på, men hur är det i det långa loppet.

Vad händer den våren när hästen blir halt och inte kan dra harven? Det är nog ingen idé att be att få låna grannens hopphäst. Och när barnen tröttnar på hemodlat och vill åka till McDonald’s precis som alla andra barn, då väger argumentet att ”vår spenat är ju ekologisk” ganska lätt. För att detta sätt att leva ska bli trovärdigt måste de visa mig hela sanningen, inte bara den delen med gloria runt.

Hur reagerade man när den förut så rosenkindade lilla dottern, kom hem med säkerhetsnålar i kinderna och sotsvarta ögon? Hur gick det för sonen när han fick låna pappas filthatt för att bege sig till stan och hitta en fru? Hade han någon framgång hos kvinnorna och hittade han något rekordeligt frunntimmer  som ville ta över vävstolen och receptet på lungmos? Lillpojken som trotsade alltihop och blev dataprogrammerare, skriver han någonsin något pappersbrev hem till far och mor? 

Sonhustrun, om det nu blev något napp i stan, gick hon med på att sköta om sina svärföräldrar när de blev gamla, för pensionen lär väl knappast räcka till hemhjälp eller en våning i Spanien för deras ledbrutna kroppar.

Men framför allt, kunde hon tänka sig att de slängde asken med fårtarmskondomer och satte nya små biodynamiskt avlade barn till världen.

För det är här, just precis här, när allt har snurrat ett varv som man har beviset på att det är ett hållbart sätt att leva. En ny generation både vill och kan fortsätta på samma sätt.

Om ingen visar mig fortsättningen så kommer jag fortsätta leva i tron att efter bara ett par år  så byter mamman kaffekvarnen mot en espressomaskin och så fort de fått ihop tillräckligt många räfspinnar så säljer de allihop och köper en platt tv med surroundljud för pengarna ;)

Dela